En berättelse om årets skolresa för Gryts Skärgårdsskola
Äntligen har vi kommit fram till den 27/5 2012 och vår Stockholmsresa!
I själva verket började resan redan vecka 44, 2010! I en monter på Skolforum (Älvsjömässan) hittade jag något alldeles nytt och spännande. Ja, det var så nytt att det inte ens var verklighet ännu. PALATSET skulle sjösättas i september 2011. I gamla Riksarkivet i Stockholm skulle flera våningar och kvadratmeter innehålla skapande och upplevelserik verksamhet för barn och ungdomar, och allt kopplat till den nya läroplanen Lgr 11. Här skulle också finnas övernattnings- och frukostmöjlighet, och som absolut första skola i Sverige bokade Gryts skola (klasserna 1-6) in sig för två dygn i maj 2012.
Vi sökte pengar från Kulturrådet för att finansiera vår Stockholmsresa. Vi fick 30.000:- och resan skulle kunna bli av! Eftersom resan skulle baseras på ett läsårs kulturarbete, kontaktades Gryts olika föreningar med önskemål om hjälp med hembygds- och skärgårdskunskap. Den första föreningen som nappade var Föreläsarföreningen. Gryts 4-6:a fick erbjudande om att vara med på Vattenvisionen i Sjöhuset i Valdemarsvik under vårterminen 2011 (www.valdemarsvik.se). Det är våra lokala visionärer, entreprenörer och kulturarbetare Karin Klöör och Carolie Rolf som arbetar med olika projekt i Sjöhuset. Uppgiften var att berätta om vad man tror ligger på Valdemarsvikens botten, och barnen gick in för detta med hull och hår. De byggde Valdemarsviken i papiemaché, placerade olika föremål på botten: krokodiler, vrak, mynt, stenar, snäckor, plåthinkar, en gammal miniläderboll, skelett, träbitar, batterier, kapsyler, fiskar och mycket annat. Väggen bakom Valdemarsviken täcktes med en gigantisk målning, föreställande bergen och skogen bakom viken. För att illustrera föremålen och bilden med ord skrevs sagor och historiska faktaberättelser, som finns att läsa på skolan om man är intresserad. En del elever skrev faktatexter om till exempel gamla Garveriet i Valdemarsvik. Barnen fick till och med vara med i TV.
En dag fick skolan besök av en tidigare lärarinna, Margaretha Andersson, som berättade om Gryt under 1900-talet. Det var spännande att lyssna på henne, och hennes muntliga berättande illustrerades senare – under barnens årliga lövkrattning på Hembygdsgården (Hembygdsföreningen) – av besök i stugorna fyllda med gamla föremål och foton.
Så här långt hade vi fått in både historia, samhällskunskap, bild, svenska, geografi och biologi i vårt ämnesintegrerade kulturarbete. Under hela läsåret 2011-2012 hade vi Astrid Lindgrentema, innebärandes att vi läste så många av hennes böcker som möjligt samt tittade på många av de filmatiseringar som finns. Vi berättade om Astrid Lindgrens liv och gärning, målade bilder på temat, skrev bok- och filmrecensioner samt sjöng hennes sånger. Där kom alltså även musiken in. Hela detta arbete avslutades med en kabaré under senvåren. En kabaré med sång, teater och vådliga övningar (här kom idrotten in). Kabarén gjorde succé! Barnen var strålande! Kabarén inbringade cirka 5000:- i inträdes- och fikabiljetter (nu trillade även hemkunskapen in), pengar som gick rakt in i vår kommande resa. Till reskassan kom även Majblommepengarna som barnen tjänat, och de vet precis varför Majblomman säljs!
Nästa förening som stöttade oss var Skärvårdsföreningen med Håkan Skånman vid rodret. En vacker vårdag äntrade vi två båtar nere i Fyruddens hamn, med fören ställd mot Bokö. Vi bjöds på en härlig sjötur med Hasse och Tommy, mat och fika ute i det fria, tipspromenad och en mycket fin och intressant guidning av den fantastiskt vackra ön med dess rika flora och fauna. Ett litet 4-dagars lamm skulle döpas, och en av eleverna, Hedda, fick hålla lammet under dopakten. Barnen bestämde att lammet skulle heta Estelle, så nu skuttar lilla Estelle 2 omkring ute på Bokö. En viktig del av skärgårdskunskapen var sjösatt!
Även Biblioteksföreningen har stöttat oss i vår kulturiver. Eleverna har fått en riktig duvning i bibliotekskunskap, och detta i helt rätt miljö; nämligen i Gryts eget bibliotek. Dit går vi ungefär en gång i månaden för att titta i böcker, läsa och låna. De som arbetar där ideellt kommer alltid med goda idéer om bra böcker, och vi tackar hjärtligt för all hjälp!
En dag dök det upp ett mail i brevlådan. Återigen ett arrangemang av Karin Klöör och Caroline Rolf. Vi var välkomna att åka in till Sjöhuset i Valdemarsvik och lyssna på en man från Naturvårdsverket. Han skulle prata om livet i Östersjön, och så skulle vi få dissekera fiskar. Detta erbjudande var ju en fantastisk pusselbit i vårt miljö- och biologiarbete, så vi lärare tackade jublande ”ja!”. Barnen dissekerade fiskarna med finess, vågar jag påstå, och de fick väldigt mycket beröm av mannen från Naturvårdsverket.
”Detta var en av de bästa grupper jag haft, och jag har haft 80-90 stycken!”. Heja Gryt!
… efter tre månader gick Palatset i konkurs! Vi tänkte om, och gjorde en helt ny plan. Det blev betydligt dyrare …
Vi kom fram till att 4-6:an åker till Stockholm den 27/5 och 1-3:an kommer efter den 29/5. Då ska vi vara tillsammans på Astrid Lindgrens Junibacken för att knyta ihop årets Astrid Lindgrentema …
Söndagen den 27 maj, 2012.
Nu sitter vi på Ringarums lyxbuss, med Göran Löfsved bakom ratten och hans fru Yvonne (vår förskollärare som tillsammans med 1-3:ans lärare Jessica kommer upp den 29/5) bredvid. Det pirrar nog i en del magar! Klockan är 07.30, och solen skickar ner sina värmande strålar över vårt förväntansfulla gäng. Vi hämtar upp barn längs vägen. De står där i solen med sina stora packningar, och snart är bussen … nej, inte full, men en fjärdedel är fylld. Barnen (klasserna 4-6, 12 barn) sitter längst bak och vi vuxna (lärarna Christer och Märit samt mammorna Marie, ordförande i föräldraföreningen, och Malin, vår kontaktperson när det gäller den årliga lägerskolan) längst fram. Det är som en tystnadszon mellan oss och barnen, vilket är en smula vilsamt tidigt på morgonen.
Våren är bedövande vacker med sin skira grönska, glittrande vatten och all blomprakt!
Vi närmar oss Södertälje, och nu börjar barnen fråga hur långt vi har kvar till den kungliga huvudstaden. Vår chaufför Göran berättar vad vi passerar på vägen, och när vi äntligen åker in över Liljeholmsbron i Stockholm hör jag ett slags sorl från baksätena i bussen. När jag vänder mig om ser jag hur barnen har slingrat sig ur bältena och står på knä i sätena för att se ut ordentligt: ”Oj, så många människor!”. Gryt ligger 3 timmar långt bort …
Med säker hand styr Göran den stora bussen genom ett Stockholm som badar i solsken. En av världens vackraste städer skulle jag tro! Utan några trafikproblem åker vi ut på Skeppsholmen för att lämna av vårt bagage på vandrarhemmet af Chapman. Ja, i annexet, inte på båten. Var och en får ett åkkort, så att vi kan utnyttja Stockholms olika transportsystem. Vi går tvärs över Skeppsholmen och tar Djurgårdsfärjan över till Slussen. Katarinahissen tornar snart upp sig framför oss, med Söders höjder i bakgrunden.Silja Line ligger för ankar vid Stadsgårdskajen, och trafiken vid Slussen är som vanligt hektisk. Lunchen intas på Mc Donalds.
Mätta i magarna tar vi en promenad bort till Medeltidsmuséet, där Mats, vår guide, kommer att ta emot oss. Vi går över Stortorget och längsVästerlånggatan bort till Slottet. Det kryllar av människor i Gamla Stan, och de flesta butikerna håller öppet. En uppsjö av olika språk omger oss; franska, tyska, engelska, norska, finska, ryska, japanska, kinesiska … På vägen har vi spanat in vår middagsrestaurang, Michelangelo, med reproduktioner av Michelangelos målningar på väggar och i tak.
På Medeltidsmuséet tas vi emot av vår guide Mats, som på ett utomordentligt trevligt, roligt och kunnigt sätt tar med oss till Medeltiden. En ganska tuff tid som femmorna läst om under året, och som blev rikt illustrerad av bland annat Mats berättelser, bilder och uppbyggda miljöer, till exempel galjbacken. Huvaligen, vilka straff som utmättes! Hängning var säkert en mer angenäm död än till exempel rådbråkning! Så vitt jag minns så utfördes hängningarna på nuvarande Stigberget på Söder. Att bli levande begravd, som faktiskt förekom i Stockholm, kan ju inte heller ha varit speciellt trevligt!
Efter det spännande besöket på Medeltidsmuséet blev vi guidade i Gamla Stan. Vi gick bland annat ner i Svartbrödraklostrets mörka källare och fick oss ytterligare medeltidshistoria till livs. Så vackert man byggde på den tiden!
Lite egen tid måste barnen få, från medeltid till nutid, vilket innebär att springa i affärer. Barnen fick hållpunkter och tider och klarade detta perfekt. Vid femtiden samlades vi utanför restaurang Michelangelo för att äta en god middag. Hovmästaren var en rolig prick, och han skojade friskt med våra elever till deras stora förtjusning. Maja hade köpt ett par glasögonsugrör (ca 4 mm i diameter) gjorda av mjukplast, som slingrade sig runt ögon och hals och vidare ner i en läskflaska. Vid middagen inmundigade den unga damen mjölk med hjälp av glasögonen, och det var med stor fascination jag såg mjölken åka runt hennes ögon! Tänk er själva…
Nog är det nyttigt att märka, när man kommer till nya miljöer, att man inte kan sleva i sig maten, hänga över bordet eller knuffas hur som helst när man äter – det finns ju folk omkring som vill ha matro! Eller att man står till höger i rulltrappan och att man lämnar plats på trottoaren och inte går fler i bredd. Att man inte släpper dörren i ansiktet på den som går bakom eller tjoar i affärer. Att man tackar för sig och så vidare. Bra social träning som alla dagens barn borde få lära sig. (Förlåt kära vuxenvärld, men jag var tvungen att få säga detta! Visserligen är det ”nya tider nu”, som min yngste herr son säger, men …)
Efter en lång och händelserik dag tog vi åter Djurgårdsfärjan och åkte ”hem” till vårt nattlogi på Skeppsholmen. Christer bodde i egen hytt, medan Malin, Marie 12 barn och jag delade sovsal. I vanlig ordning somnade jag först, och vad som hände sedan har jag inte den blekaste aning om. Allt verkade frid och fröjd när vi vaknade och barnen hann med ett parti biljard för frukost. Den här dagen skulle komma att gå i Stormakttidens tecken, vilken 6:orna läst om. Iväg till Vasaskeppet på Djurgården alltså! Även här hade vi bokat guide, och efter att ha sett en film om när man hittade Vasa lotsades vi runt det gamla skeppet. På en vägg hade man lyckats sätta ihop resterna av Vasas minsta segel bakom glas, och det minsta seglet var jättestort! Vi lärde oss en hel del om livet ombord under den här tiden.
Nu skulle det åkas spårvagn, så vi tog den gamla blå 7:an över till Strandvägen och upp till Kungsträdgården. Hungern gjorde sig åter gällande, och efter att ha fått höra lite om Kungsan (fröken hörde till demonstranterna när man ville hugga ner almarna i början av 70-talet, och fröken åt sitt livs första pizza i denna park 1971. Pizzan kostade 9 kronor och sjuttiofem öre!), letade vi febrilt efter ett lunchställe. Det bar sig inte bättre än att vi hamnade på NK:s lunchrestaurang. Sedan var uppdraget att ta rulltrapporna allra högst upp och undersöka vad de olika våningarna innehöll. Tänk, att en träälg kan kosta 1000:-! Hemma i Gryt springer de gratis i skogen!
Vi vandrade Hamngatan upp – via Gallerian – till Plattan. Vad hittar vi väl där, om inte Kommunal som har ett värjningsjippo och en massa röda ballonger i sitt tält. ”Kolla! Ballonger! Vi går dit och ser om vi kan få några!ä”. Plötsligt var Grytbarnen som i en egen värld, helt omedvetna om omgivningen. Nog lyckades de skaffa sig varsin ballong, och lyckan var faktiskt stor. När vi vuxna stilla undrade vad de skulle göra med ballongerna när vi skulle in i affärer, så tittade barnen på varandra och sa: ”Oj då, det tänkte vi inte på!” Det förflöt dock inte mer än 20 sekunder så hade någon funnit på råd. ”Vi binder ihop alla ballongerna och skickar upp de i luften!”. Sagt och gjort. Barnen skred till verket och snart hörs röster som ropar: ”Titta Märit! Titta på våra ballonger!” Och minsann, där lyfter ett tolvballongknippe och försvinner bortom Klara kyrkas höga torn.
Vi tågade vidare över Klarabergsgatan och tog Drottninggatan. Nästa stopp var Hötorget med all sin kommers. Det är en häftig färgupplevelse
med Stockholms blå Konserthus som reser sig bakom all blomsterprakt, alla frukter och grönsaker.
Carl Milles Orfeusstaty, som tronar framför konserthustrappan, är en sevärdhet. Själv blev jag väldigt besviken när jag läste att Milles tydligen var en beundrare av Hitler och Nazityskland! Hur kan någon som gör något så vackert tänka så hemskt? Vi har pratat en hel del i 5-6:an om Hitler och Förintelsen, och man får aldrig upphöra att reflektera över dessa – och andra – fasansfull händelser!
Här fanns det också en hel del att berätta om hur det var förr, innan Hötorget blev en mångkulturell marknadsplats. Ner i Hötorgshallen! Åh, all denna underbara mat, himmelska ostar, dyra chokladstrutar och fantastiska bröd! Åh, tack och lov en toalett …
Sedan var det dags för barnens (joo då, vi vuxna shoppade också. Till och med Christer!) shoppingrunda. Vi bestämde att vi skulle träffas klockan 15.00 under den stora, rödlysande Apoteksskylten på Drottninggatan. Ungarna iväg åt olika håll men ingen var ensam och alla infann sig i tid! Några av barnen hade hittat in på Teknikmagasinet, och gissa vad de hittade där? Jo, kick-bikes! Tänk att man kan bli så kär i en kick-bike! Barnen bar högtidligt sina kartonger under armen. Medan några var inne och handlade väntade resten utanför. Utan att bry sig det minsta om omgivningen sjöng och ramsade barnen i godan ro. Vid sådana tillfällen blir man alldeles rörd och känner att det finns hopp för framtiden.
Det regnade, och hur kul är det då att traska hela vägen till Stockholms C, speciellt när man är trött och hungrig. Alltså bestämde vi oss för att ta tunnelbanan från T-centralen till Kungsträdgården och vandra därifrån till Skeppsholmen. När vi hade lastat av oss diverse varor och vilat en liten stund, bad vi barnen klä sig varmt och sätta på sig bra skor eftersom vi skulle ta båten över till Djurgården igen och leta reda på ett matställe. Det blåste faktiskt ganska kallt, och ska man ”sitta ute och äta” gäller det att vara påpälsad. Vad barnen inte visste var, att vi skulle gå på Gröna Lund och alls inte äta ute! Tänk, jag som har så svårt att hålla masken lyckades med den bravaden ända in genom grindarna till Gröna Lund. Att se och höra barnens överraskade miner och tjut när jag lämnade fram åkbanden överträffar väldigt mycket, ska jag säga er! Jag fick mig också en överraskning i form av Anton Husén, känd från Let´s Dance. Han är ju bara såå bra!
Nåväl, barnen fröjdade i hemska karuseller och hade jätteroligt! Malin, Marie, Christer och jag körde 5-kamp och jag förlorade. Jag vill inte förstå detta med att” åldern tar ut sin rätt” – känt gammalt talesätt! Jag tyckte att jag bankade på för allt vad tygen höll, men det gick inte bättre för det! Nu var det verkligen hög tid för mat, och vi placerade 12 hungriga vargar på en hamburgerrestaurang där de utfordrades till belåtenhet. Själva var vi inte så sugna på Mac-mat, så vi hittade ett annat krypin runt hörnet.
Mellan varven skymtade vi ett och annat Grytbarn i någon hiskelig karusell eller vid något godisstånd, och inte förrän det började närma sig stängningsdags samlades vi på vår kontaktpunkt. Trötta och glada gick vi ner till Allmänna Gränds färjeläge, men tyvärr, ”det går ingen mer färja till Skeppsholmen”. Det blev buss i stället…
Som vanligt vet jag inte vad som hände efter hemkomsten, eftersom jag har en förmåga att somna på stället. Tur att det var två mammor och en vaken lärare till med!
Jag är djupt imponerad av hur väl barnen skött sig, och hur självständiga de faktiskt är om man bara ger dem chansen!
Sista dagens morgon randades, och nu måste här städas. ”Jippi!” … var det ingen som sa!
Denna dag skulle 1-3:an, Jessica och Yvonne komma upp för att vi tillsammans skulle knyta ihop vår Astrid Lindgrensäck på Junibacken. Innan bussen skymtade mellan bladverken hann 4-6:an och våra mammor gå och köpa varsin ordentlig glass, vilket jag lovat redan innan vi åkte till Stockholm.
Sedan bar det av till Djurgården igen. Huvaligen så mycket folk! In kom vi i alla fall (det är bra med gruppförköp i alla möjliga sammanhang) och begav oss en trappa upp för att titta på Pettsson och Findus. Det är klart att detta var mer för 1-3:an än för 4-6:an, men bara att känna atmosfären därinne, bläddra i böcker i bok- och presenthandeln, studera folk och äta tunnpankakor med sylt kan väl gå an? Jag tycker att man byggt en fantastiskt fin anläggning, där även jag som vuxen kan må bra och tycka att det är intressant.
Ja, så var denna resa nästan slut, och det var dags att rikta in kompassen mot Gryt. ”Du kära lille snickerbo” sjunger Emil. Nog sjunger vi andra ”du kära lilla Gryt!”
Tack alla barn och vuxna för en härlig Stockholmsresa!
Härmed vill vi skicka bamsekramar och många tack till våra sponsorer som gjorde att vår Stockholmsresa fick mycket extra krydda.
Tack till
Göran Löfsved som givit oss sin tid och två vändor kört oss till Stockholm och hem igen.
Carolina och Anders Carlsson i Hosum som sponsrat med 2000:- liksom Margaretha och Tommy Ljung, Fångö Taxibåtar AB, Finnö Fisk Rökeri och Gårdsbryggeri AB samt Gryts Elförening genom Gryts Föräldraförening gjort.
Tack också 4-6:ans föräldrar som varit med och sponsrat med åkband på Gröna Lund, och sist men inte minst, mammorna Malin och Marie som tagit ledigt för att följa med och förgylla resan.
Utan all denna hjälp hade vi inte kunnat åka spårvagn, djurgårdsfärja, buss, tunnelbana, äta gott och mycket eller ha roligt på Grönan.
Vi vill också tacka Gryts olika föreningar som hjälpt oss i vårt kulturarbete under året!
Om jag glömt att tacka någon är jag mycket ledsen och ber om ursäkt!
Med varma sommarhälsningar till alla från Märit i Gryts skola!