Startsidan

Tillbaka

Hur var det att gå första skolåret i Gryt 1937

 

Främre rad.v: Hasse Asplund, Knut Lindberg, Hasse Mattson, Sten Larsson, Lars Nahlbom
Mittersta r.v: Birgit Karlsson, Ann-Mari Jakopsson, ?,Gun-Britt Bilfeldt, Elsy Topplänt,
Jenny Gustavsson, Gunnel Österlund, Inga-Lisa Johansson, Bakre r.v: Sara Rödin, Maj-Lis Boman, Ingeborg Karlsson.

Vägen dit var lång från Hosum till Gryt 1/2mil. På vintern var det många gånger inte plogat när vi skulle gå, det var ju ofta mycket kallt ibland 20-30 grader.

När vi blev lite äldre, kunde vi åka skidor. Var det för besvärligt, så var det någon av våra föräldrar som körde oss med häst och släde.
Hem fick vi gå, om det inte var full snöstorm, för då kom någon av våra pappor och hämtade. Många gånger när vi var på väg hem, så kom 4-bussen.
Var det Kerstin Jonssons pappa Martin Bergström som körde, så stannade han och vi fick alla åka med till Hosum. Han ägde busstation och var jättesnäll.
Trots att vi hade dubbla hemstickade vantar och sockor, var våra händer och fötter stelfrusna när vi kom hem, när vi måste gå.
Många gånger blev vi blöta när vi gick till skolan, då fick vi försöka tränga ihop kläderna på ett element för att torka.

På morgonen samlades vi till morgonbön ihop med treans och fyrans klass. Någon lärare spelade orgel, vi sjöng psalmer och läste böner Vi fick gå 2+2 i en lång rad in i skolsalen tyst och lugnt, det var också noga med att niga och bocka.
Jag tyckte det var roligt att gå i skolan, men jag tänker ofta på dom tråkiga minnena.

 

Mina barnbarn som nu är stora ville alltid att jag skulle berätta hur det var.

När vi hade frukostrast, då gick fröken hem. Barnen satt i kapprummet med sina smörgåsar och sin mjölk, det smakade gott men mjölken var lite kall. Så kom fröken tillbaka, då blev det fart på oss. Vi skulle stå uppradade i trappan och visa att våra ryggsäckar var tomma och att vi ätit upp all vår matsäck.
Nils-Göran och jag kom på en jättebra idé. Vi gömde några smörgåsar i fickorna, bra att ha till hemvägen då magarna kurrade. Nu var vi räddade. Men ack någon skvallrade. Fröken tog ut oss i kapprummet och sa åt oss att ta fram mackorna. Det var bara att ta fram och äta upp matsäcken, trots att vi var proppmätta.

 

En dag fick fröken se ett mögligt bröd under elementet. -" Vems bröd är det, undrade fröken?

På morgonen dan därpå kollade hon alla bröd vi barn hade, till slut fick fröken för sig att det bröd som var mest lika, var det Lasse Nahlbom hade. Han vägrade att äta upp den gamla mögliga biten,
- "Det är inte min", sa han. Men fröken tvingade honom.
"Fy så hemskt", brödet var inte bara mögligt utan också stenhårt. Vem vet, det kanske var nyttigt med mögel för Lasse kunde allt, diktade t.ex. som en riktig poet.
En annan gång hade Hasse Asplund kvar en hel liter mjölk i en literflaska. När fröken kom tillbaka, tvingade hon Hasse att dricka upp alltihop.
"Oj vad jobbigt".

 

1927 när Sixten gick i skolan fick han varje vecka, ta med sig en hålkaka till fröken som hans mamma bakat och då fick Sixten en pepparkaka av fröken som sa:
- "Nu kan vi byta kaka".
Det var inte så underligt att Jenny Gustavsson fick heta "Brödgnälla".

 

Fröken var heller inte snäll emot dom som hade lite svårare i skolan. Jag hade en klasskamrat som bodde på andra sidan Bosjön. Hon gick igenom hela Hosums by sedan vidare genom skogen på vänster sida om sjön. Innan hon gick från Hosum fick hon ofta gå med mig hem. Jag bodde i Björngården första gården i byn. Mamma var snäll och tyckte Elsy skulle få lite mat, det var ju redan nermörkt då.

 

Fröken var ofta jättearg på Elsy för hon inte kunde läxorna, så Elsy fick lägga upp händerna på bänken så att fröken kunde slå med pekpinnen. Hon blev röd av slagen och började gråta. Det var ju inte så underligt att Elsy inte kunde läxorna så lång skolväg som hon hade, över 7 km. Hon kunde ju inte hinna läsa på kvällen då det ju nästan var läggdags när hon kom hem. På morgonen vid ½ 7, 7 skulle hon åter vara ute vid Hosum.

 

Sixten kommer också ihåg att fröken slog en del på händerna när dom inte kunde läxorna.
Fröken var faktiskt snäll också ibland. När vi kom in efter rasten en gång sa hon.
- "Nu mina barn har tuppen värpt". Jag tänkte ofta att hemma hos oss, var det hönorna som värpte.
Fröken hade varit till Handelsföreningen och fått karameller gratis och då fick vi varsin.

 

Det tog så lång tid att gå hem från skolan men var det något extra hemma då gick det fortare. T.ex. när mamma hade gjort kroppkakor och semlor i massor. Då fick kompisarna komma med hem och äta. Det räckte till alla fast jag åt 11 st. kroppkakor (när jag ätit 5 st. tog jag en promenad runt huset och då gick det ner 6 st. till.) Sedanåt jag 2 st. tisdagsbullar Det är inte underligt att jag blev tjock.

En dag blev vi bjudna till Birgit Karlsson - Ringlander på Fiskarudden det var jättekul. Birgits mamma Ingeborg hade så mycket goda kakor. Birgit var den som alltid kom ihåg vad vi hade läst i skolan

 

I Klippan hade de godisförsäljning, vi var strängeligen förbjudna att gå dit på rasterna och köpa godis. Men, nu var det så, att jag fick en krona av mamma att köpa en stor chokladkaka, till min syster Ingrid, som fyllde år. Då tyckte jag det var bättre att handla på rasten för efter skolan var det ju så bråttom hem. Det kanske har gått bra, om jag frågat fröken om lov men det vågade jag inte. Jag var mycket stolt över den fina chokladkakan men det skulle jag inte va, den glädjen försvann snart när fröken sa att någon hade skvallrat att jag köpt den på rasten. Fröken jättearg:
- "Ann Mari gå genast och hämta den". Jag känner fortfarande hur chockad jag blev,
- "Ingrid fyller ju år", sa ja. Fröken svarade.
- "Det har ingen betydelse". Så tog hon av papperet, bröt kakan i bitar och gav alla mina skolkamrater var sin bit, men jag fick ingen. Jag grät, men den dumma fröken brydde sig inte. Jag fick i alla fall inte smäll av pekpinnen.

 

Pappa var mycket noga med att vi skulle läsa läxorna. Jag fick mycket beröm av fröken innan vi slöt till sommarlovet. Hon ångrade sig nog att vi inte hade smörgås till hemvägen. När vi hade examen fick jag en present för jag har varit duktig att skriva.

Så började jag i tredje klass hos Ester Nord. Hon var sträng, men rättvis och jättesnäll. Blev hon arg på oss så slängde hon en bok i golvet så gick ilskan över. Om vi var blöta så såg hon alltid till att våra kläder och pjäxor blev torra. Det hände att hon tog hem en del till sin lägenhet i Gamla skolan. Det fanns ju bara ett element i vårt kapprum.

 

När jag började i tredje klass då fick jag en cykel. Min födelsedag är i juni, då kom en stor lastbil upp på ladugårdsplan.

- "Gå och titta får du se" sa pappa. Jag trodde jag skulle falla ihop, där stod en röd cykel, som var min. Nu skulle jag cykla till Bosjön där vi badade, alla kompisar åkte dit och hade kul. Så såg jag fram i mot att börja skolan igen då får alla i Gryt se, att jag har en cykel.

Vi fick fortsätta med morgonbön ihop med ettan och tvåan. Jag tyckte om att sjunga psalmer "Jesus för världen" var den finaste, vi fick lära oss dom utantill.
På rasterna lekte vi. Birgit Karlsson som var jätteduktig i skolan kom ihåg att vi lekte Bro, bro brejja, så hoppade vi hage och spelade kula. På sommaren om det var fint väder fick vi sitta på berget åt kyrkan till. Jättestort berg, tyckte vi, det är inte alls stort när man ser berget nu.

Ester Nord tittade aldrig i våra ryggsäckar, då fick vi äta hur många smörgåsar vi ville. Fröken Nord hade inga barn, så hon bad mamma att jag skulle få bo hos henne och hennes man Verner på sommarlovet. Dom hade affär vid Rullerum. Det var kul att få stå och titta på, när det kom kunder som blev expedierade. Jag var ju bara 9,10 år, lite ärende fick jag göra.

 

Verner var duktig att spela orgel, när han blev pensionär byggde han en pip orgel. Ester hade 20 par skor ljusa, blå, svarta, bruna som jag fick putsa. Det var skor till vardag, fest, vinter och sommar. Ester var alltid så fin. Jag trivdes bra att vara hos dom på sommaren.
Mamma ville att jag skulle komma hem för de behövde hjälp hemma. Alla barn skulle ju jobba. Rosa min äldsta syster fick ta hand om mjölkningen. Hasse och Erik jobbade på gärdena. Jag skulle också vara med på gärdena hänga hö och sätta upp säd på krakar.
Jag blev så jättetrött och inte tålde jag solen. Då sa jag till pappa att mamma hade det så bra som fick vara hemma och sköta hushållet. På kvällen sa pappa.
- "I morgon är det Ann Marie som sköter hushållet".
Mamma blev jätteglad över att få komma ut på gärdet i stället för att sköta kökssysslorna. Jag var storbelåten. Men ack vilket jobb.

 

Kl. 7 skulle det vara gröt för då var mjölkningen och utfodringen av djuren avklarad. Hasse och Erik bar in vatten till disken. Det var mycket och arbetsam disk från kök och mjölkning och husmor fick bära ut allt diskvatten. Samtidigt fick man inte glömma lägga in i spisen. Kaffet skulle kokas och det gick ju snabbt på den jättevarma spisen. Kl. 10 skulle kaffekorgen bäras ut till gärdet fullastad med koppar, glas saft, bullar och skorpor. Kaffepannan hade en kork i pipen så kaffet höll sig varmt. Full fart hem kl. 12 skulle hela gänget komma hem och äta.

"Ve och fasa" det skulle vara stuvad spenat och det hade slocknat i spisen medans jag gick med kaffet. Det fans tyre att elda med så snar brann det så det dånade. Bara att sätta i gång med att förvälla och hacka spenat, skära skinka och koka ägg. En jättestor järngryta full med spenat som jag fick röra i hela tiden så det inte fastnade i botten. Spisen brann så den blev röd och svetten rann på mig. "Puh" jag blev klar i alla fall och till belåtenhet.

 

Nu skulle det vara toppen att få vila, dom som gjorde det var pappa och drängarna.
Jag skulle diska bl.a. 50 liters mjölkkärl, så skulle höns och grisar ha mat. Det var lagom att jag hann koka kräm till kvällen. Mamma hjälpte mig med middagsdisken. Kl. 4 skulle det vara kaffe och bredda smörgåsar till gärdet. Så var det kvällsmat, jag insåg att mamma hade jättejobbigt. Tänk dom dagar hon skulle baka till så mycket folk som vi var. Hon bakade i stora ugnen. Jag hade ju en liten syster också som hette Ingrid och hon fick vara med på gärdena i bland.
När vi åt kvällsmat då erkände jag att det var jobbigare att sköta hushållet än att hjälpa till på gärdena.
Vi böt tillbaka jobben. Nu kom jag bort ifrån skolan som jag skulle berätta om men sommarlov hörde lite till skola.

Rosa berättade att eleverna fick lov att gå på gamla Ålderdomshemmets sophög och leta grejer efter att dom gamla flyttat till nya ålderdomshemmet som nu är Pensionatet. Rosa hittade en fin glasskål på fot att ta med sig hem. Hon satte den på huvudet och gick omkring med den, då kom Jenny Gustavsson (brödgnälla) och sa åt Rosa.
- "Nu får du sitta kvar, när du gör så där".
Tur i oturen så fick hon sällskap av en pojke som fick sitta kvar för att han inte kunde läxorna. Rosa fick sen gå ensam den långa vägen hem. Pojkens pappa kom och hämtade honom och skällde ner fröken för att dom fick sitta kvar. Så fröken började gråta.

 

5-6 klass gick vi för kantor Hagvall han var inte alls sträng utan mera en drömmare. Det är klart att han blev jättearg ibland, särskilt om pojkarna var dumma mot flickorna. Ibland gick han hem och bar ved. Det gick åt en hel del i kantorsgården. När han spelade i kyrkan gick han hem under predikan och bar ved.

När Sixten gick för kantor Filip fick han plocka in en stor hög klyven ved i vedboden. Det var jättejobbigt så han lämnade lite i botten. När kantorn fick se det så undrade han varför han inte gjorde färdigt? Sixten sa då att det var fruset. Kantorn svarade.
"Marken är alltid frusen för lata svin"
Sixten har aldrig varit lat snarare tvärtom. Kantorn tyckte så mycket om Sixten annars, han var ju så duktig i skolan, kunde alla läxor.

 

1943 Jag har ett hemskt minne från skolvägen hem. Vi fick se en stor brand i Hosumbyn. Bettan Magnussons föräldrahem brann ned med alla fina gamla saker. Så hemskt för Bettan och Per Johan med föräldrar och morföräldrar, dom hade ingenstans att bo. Dom fick vara hos släktingar.
Bettan och hennes bror fick bo hos Sixtens fam. i Forshem. Där serverades kruska varje morgon till alla utan till pappan Gunnar. Han skulle ha gröt. Bettan avskydde kruska men hon skulle lära sig att äta det, mätt blev hon i alla fall det fans ju goda smörgåsar.

 

För min del när jag som vuxen kom till Forshem hade jag lite svårt med att äta kruska i början, men jag lärde mig att tycka om det.
Receptet är:
1 dl krossad havre
4 dl vatten
1 dl russin
2 dl kli
Många kallar det för hönsmat men det är nyttigt och gott med lingon och mjölk till.

 

Nu har många somrar och vintrar gått sedan jag slutat skolan. Min gamla skola är nu kyrkans och där har dom sin barnverksamhet, även Biblioteket håller till där och Röda Korset.
-"Ja tiden förändras, vi får se vad framtiden vill med det nu gamla skolhuset?"

Anna Maria Magnusson

 

 

GrytsBladet