Startsidan

För en brukad och bebodd skärgård

med rent vatten och rikt biologiskt liv

i ett väl hävdat och med ömsint omtanke

bebyggt kulturlandskap.

Sent i oktober

Denna morgon orkar solen knappt över utsiktsberget - snart är det november.

Västan driver skyarna snabbt över himlen. I läviken krusar byarna det svarta vattnet. Men fjärden är fräsande vit av vågskum. Det är uppbrottstid.

i Byfladen fylkas ejder och skrak. Högt uppe drar kacklande gäss i vformation mot söder

Jag går ut i skogen på fuktig mossa.
Vinden rister i björktopparna, som ännu lyser gula. Men mest ligger löven på marken, mot ljungens brunvioletta matta och aspens röda blad.

Bergen är hala - går försiktigt
Svamparna - de få jag ser - är vattniga och maskstungna.

Det är tyst i skogen

Mot kvällen ökar vinden till kuling.
Båten knirkar mot bryggan.
Den rycker i förtöjningen, som om också den ville ge sig av. I väster syns en strimma av brandröd aftonglöd under molnkanten. Så sjunker den undan och det blir mörkt

En mås ropar i vindbruset och sjöarna slår mot lovartsklipporna. Jag står kvar en stund vid stugknuten och tänker att ett år går så fort och att snart är det slut.
Jag tänker på dem, som gått före.

Nästa morgon är allt förändrat.
Daggdroppar gnistrar i solskenet. Vid horisonten flyter skären som hägringar. Dyningen häver båten. Sakta en lätt bris river ned några bruna alblad.

Frampå dagen glider jag ut i kajaken.
Strandklippornas lavar lyser gröna och gula. Stänket från paddelbladen är det enda som bryter tystnaden. Ute på fjärden känner jag mig tyngdlös, i den lätta farkostens mjuka rörelser.

Jag går i land på en lästrand ute på Sandskär. När jag sluter ögonen mot solen tänker jag att lite sommar finns i alla fall kvar, där jag sitter bland utblommad renfana. Vattnet rör sig sakta, sakta.
Mellan strandstenarna några höstfibblor ger ett par färgstänk.

Blott några månvarv tidigare
var det så annorlunda.
Segel, motorbuller, människor i varje vik. Nog är hösten underbar. Åtminstone för en mänsklig solitär.

Så sjunker solen bakom tallarna på udden och med en gång kommer kvällskylan. När jag styr in i hemviken har det redan mörknat under skogen. Himlen i väster lyser kallt citrongul. En smal månskära skymtar bortom vindflöjeln.
Det blir nog frost till natten

Jag går in.

Bengt Heilborn

 

Artiklar publicerade i Gryts-Skanken Nr 2 December 2004

 

2006-01-08: Byggnadskultur: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Betesprojektet: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Kerstins grav på Gräsmarö: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Främmande fåglar: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Brev från Viking Olsson: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Sommarminnen 2004: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Kommunplanering: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Händelser i Grytsbygden: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Ett svunnet skärgårdsliv: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Sent i oktober: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Nisse på Sumpen: Läs berättelsen här.
2006-01-08: Nr 2 December 2004 Första sida: Gå tillbaka här.