Gryts Sockenförening.

Rapport från Skärgårdsrådets Fiskekonferens i Sjöhuset 26 januari 2009.

Ett stort antal personer, både officiellt inbjudna och egenanmäld deltog i konferensen. Jag tror att man räknade till över 60.
Dessvärre kunde mötesdeltagarna konstatera att varken Fiskeriverket eller Sportfiskarna lät sig representeras på konferensen. En märklig iakttagelse med tanke på att dessa två inbjudna organisationer spelar en huvudroll i de flesta frågor som behandlades under dagen.

Kommunens ordförande Torvald Karlsson inledde och hälsade välkommen Skärgårdsrådets ordförande Mikael Corell presenterade skärgårdsrådet.

Därefter upphävde landshövdingen Björn Eriksson sin tordönsstämma och belyste dagens frågeställningar i sitt anförande, varvid han konstaterade bl. a att dagens ämnesval är en besvärlig nöt att knäcka. Frågan om yrkesfisket, det fria handredskapsfisket, det kommersiella utnyttjandet av enskilda fiskevatten, ålfiskets problematik mm. har varit på bordet många gånger under åren sedan lagstiftningen infördes 1985.

Jordbruksdepartementets stabschef Magnus Kindbom höll sedan ett långt anförande.
Magnus citerade jordbruksministerns devis ”Bruka utan att förbruka” vilket kan få stå för vad konferensen egentligen handlade om.
Vad som styr fiskepolitiken idag är gemensamma regler inom EU som gäller fram till 2012. Östersjön är ett eget förvaltningsområde inom EU:s organisation. I Sverige pågår sedan något år Fiskelagsutredningen som är avsedd att reformera lagstiftningen inom fiskeområdet.
Samarbetsformer, regionala hänsyn, samförvaltning är frågor som behandlas. Det pågår ett försök med fem s.k. ”samförvaltningsområden” och utvärdering ska ske i nutid.
I vår föreläggs en Havsproposition riksdagen. Pengar avsätts till miljöförbättringar och stöd till förbättring av fisket former för utveckling av arbetstillfällen inom fiskeområdet behandlas också i proppen.
En fond med pengar avsedda för att utveckla näringen i kustbygderna finns också.

Det pågår vidare ett förändringsarbete av EU:s lista över hotade arter, som bl. a syftar till att modernisera den föråldrade listan. Detta berör synen på sälen och skarven bl. a.
Arbetet med denna reformering påbörjas under nästa år och tanken är att utforma listan utifrån ett regionalt tänkande som tar hänsyn till artförekomst inom olika delar av EU.

Björn Tenglin belyste svårigheten att utifrån dagens oklara regler, få en enhetlig bild och förståelse av vilka regler som gäller runt våra kuster. Ostkustens fiskeregler skiljer sig från väst- och sydkusten genom det historiska perspektivet. Ett fritt fiske har i princip alltid funnits på väst- och sydkusten. Vidare konstateras att allt fiske i sjöar och vattendrag med undantag av våra fem största sjöar, är enskilt.

Det finns vissa inskränkningar lokalt i det fria handredskapsfisket, t ex fredning under lektiden (Kalmar) Gäddleksområden (Sthlm skärgård). Ålförbud, malförbud och aspförbud förekommer också. Vidare begränsas tillgången till fritt fiskevatten av säl- & fågelskyddsområden, vissa militära skyddsområden och kring kärnkraftverk.
Vissa förbud belystes också, såsom trollningsförbud och dragrodd i östgötaskärgårdarna.

Tenglin pekade vidare på den uppenbara konflikten mellan enskilda vattenägare och det kommersiella utnyttjandet av dessa vatten, utan ersättning till ägarna, som pågår och som ökar år från år. I denna gråzon, bör nya samarbetsformer utformas för att säkerställa fiskets framtid i enlighet med Eskil Erlandssons devis ”Bruka utan att förbruka”. Det vittnades under denna punkt om att det förekommer ett utbrett rovfiske av främst gädda, dessvärre ofta av utländska besökare och i ett kommersiellt syfte.

Lars Wiström, Sveriges fiskevattenägarförbund, representerade insjöfisket och redogjorde för de villkor som där gäller. Han berättade att fiskekortförsäljningen i enskilda vatten årligen kan värderas till 250 – 300 miljoner kronor. Därutöver kan man tjugofaldiga den summan, när man räknar in alla kringförsäljningar, såsom övernattningar, mat, övriga inköp mm turistrelaterade inkomster. Det betyder att insjöfisket omsätter mellan 5 och 6 miljarder kronor årligen. I grunden råder ett fritt fiske även i insjöarna men det är inte gratis. Det borde således inte vara någon skillnad mellan fisket utmed kusterna och fisket i insjöarna. Varför inte tillämpa liknande regler på kustfisket? Ett fritt handredskapsfiske betyder inte med automatik att det också är gratis.

Henrik Svenberg, Sveriges Fiskares Riksförbund tog vid och konstaterade att förbundet idag organiserar 1200 aktiva och ca 200 passiva medlemmar. Omsättning hos dessa medlemmar ligger mellan 800 och 1000 miljoner kronor årligen.

Svenberg konstaterade att regelverket inom det yrkesmässiga fisket lägger stora hinder i vägen för utvecklingen. Ny regler avseende redskap och ålfisket har hämmat utvecklingen de senaste åren.
Under Sveriges ordförandeskap i EU under andra halvåret i år, öppnas möjlighet att kraftigt påverka EU:s framtida fiskepolitik, särskilt i Östersjön.

Fiskelagsutredningen presenterades av Maria Broberg och Nina Nordengren. Utredningen leds av lagfaren personal med domarbakgrund tillsammans med 18 ledamöter som var för sig är expert inom ett specifikt område. Detta borgar, enligt presentatörerna, för en allsidig och sakkunnig utredning. Dessvärre kunde mötesdeltagarna konstatera att utredningen helt saknade direktiv rörande det fria handredskapsfisket. En stor besvikelse spred sig i lokalen eftersom denna fråga var tänkt att få en allsidig belysning och i bästa fall generera förslag till en lösning under konferensdagen.

Utredning har att arbeta med fem delar, ungefärligen följande:
1. Fiskevård och fiskerätt
2. Miljöaspekter, hållbart fiske, bättre kontroll
3. Samverkan mellan olika intressenter
4. Regelförenklingar, avbyråkratisering
5. Lagreglering av fiskevårdsområden

För den intresserade hänvisades till www.sou.gov.se/fiskelag.

Under den följande paneldebatten kom torskfisket upp och det konstaterades av en deltagare att dagens kvotfördelning mellan kustnära yrkesfisket och havsfisket är 40 % resp. 60 %. Om det kustnära fisket inte förmår bärga sin fångst, övergår kvoten till havsfiskarna; en orättvis lösning enligt talaren.

Ett annat stort problem för det kustnära yrkesfisket är svårigheten att erhålla fiskelicens. Detta medför att nyrekryteringen till yrket blir kraftigt lidande. Svårigheten innefattar även förbud mot ålfiske, som bedöms vara det ekonomiskt viktigaste fisket för det småskaliga yrkesfisket.

Konstaterades också att torskbeståndet i Östersjön verkar vara på uppgående.

Per-Erik Larsson, Länsstyrelsen nämnde att de kan ta initiativ till förändring hos Fiskeriverket, men en sådan process är långsam och krånglig.

Avslutningsvis vill jag nämna några punkter som kanske sammanfattar vad en enskild
vattenägare i skärgården önskar:

1. Råda över sitt fiske som man fortfarande äger.
2. Kunna införa begränsningar i fisket på fiskevårdande grunder.
3. Genom att få intäkter, kunna finansiera fiskevård och tillsyn.
4. Okej för fritt fiske – men inte för den skull gratis
5. Om staten på allehanda grunder kan införa begränsningar av det ägda fisket,
varför får man inte göra det själv då, som i insjövatten?
6. Att kunna utveckla näringsverksamhet kring fisket och återfå viss ensamrätt till eget vatten.

För Gryts Sockenförening
Anders Andersson

Presentation av Gryts Sockenförenings Styrelse 2009

Johan Gustafsson är nyvald som ordförande i Sockenföreningen från och med 2009.
Han har suttit i styrelsen ett antal år tidigare. Johan bor i Lövvik och sysslar med diverse saker.

Carin Söderling är föreningens sekreterare sedan några år tillbaka. I det dagliga eller snarare det nattliga livet arbetar Carin som undersköterska i Valdemarsviks kommun. Carin bor i Snäckevarp tillsammans med maken Thomas och sonen Erik. Bodde tidigare i Linköping. Hon är en hejare på att sticka strumpor.

Staffan Dalin är kassör sedan 2008. Han är en inflyttad Stockholmare sedan några år, är pensionär men har en del politiska uppdrag i Valdemarsvik. Staffans intresse är bl. a film och musik. Har jobbat med Ingmar Bergman som ljudsättare vid filminspelningar t.ex. i filmen Jungfrukällan.

Barbro Pettersson är ledamot, är redaktör för Grytsbladet. Arbetade som inköpare i Linköping, men bor i Fyrudden tillsammans med Claes sedan tre år tillbaka. Arbetar numera som undersköterska i kommunen på deltid. Fritidsintresse är naturen och havet. Men har tävlat i flera år inom bilsporten med familjens Porsche.

Övriga ledamöter och suppleanter, se föreningssidan , kommer att
presenteras lite närmare i nästa nummer av Grytsbladet.

Artiklar publicerade i Grytsbladet nr1 2009

2009-05-04 : Gryts Hembygdsföreningen : Läs berättelsen här.
2009-05-04 : Gryts Skärvårdsförening : Läs berättelsen här.
2009-05-04 : Gryts Sockenförening : Läs berättelsen här.
2009-05-04 : Gryts Biblioteksförening : Läs berättelsen här.
2009-05-04 : Notiser: Läs berättelsen här.
2009-05-04 : Bo i Gryt : Läs berättelsen här.
2009-05-04 : Nya Grytsbor….. : Läs berättelsen här.
2009-05-04 : Grytsbladet nr1 förstasidan : Gå tillbaka här.