Djur & Natur i skärgården

Fåglar
Havsörn, roskarl, silltrut, skräntärna och berguv är några av de fåglar som anses vara mest skyddsvärda i skärgården. Exempel på värdefulla kustfågelmiljöer är mindre skär, sk. fågelskär, i yttersta havsbandet och grunda laguner och fjärdar. Längs Östgötakusten finns även flera värdefulla sträcklokaler. Här kan ekudden vid Kvädö och Häradskär nämnas.

Havsörnen
har börjat återhämta sig från bottennivåerna under 1960-70-talen. Detta är ett resultat av aktiva naturvårdsåtgärder som utfodring m m, samt sjunkande halter av miljögifter i Östersjön.
Detta har medfört att fortplantningsförmågan idag är i det närmaste normal. Numera finns havsörnen som häckfågel längs i stort sett hela kuststräckan.

Utseende: Breda ”rektangulära” vingar, huvudet har en kraftig näbb och en kort kilformad stjärt. Äldre fåglarna har en vit stjärt och gulvit näbb, de unga har en brun stjärt och mörk näbb.

Längd: 68 – 102 cm
Vikt: 4 – 7 kg.
Vingspännvidd: 2,4 m.
Föda: Fisk, kadaver och sjöfågel.

Ejdern

är kustens vanligaste andfågel, dock ses den sällen numera vis Ostkusten. Tordmulor och grisslor hör också hemma där liksom den storvuxna skräntärnan. Många fåglar är mer jämnt spridda utmed länets kuster. Dit hör bl a vigg, svärta, silvertärna och strandskata.Ejderhannen kallas för gudingen och honan kallas för ådan. Det är inte många fågelarter som har begåvats med olika namn på könen.

Utseende: Vår största and. Karakteristiskt, stor huvud ochlångdraget med kort hals. Flyger med snabba, men tunga vingslag.
Längd: 58 – 65 cm.
Vikt: 1,2 – 2,6 kg.
Föda: Blåmusslor och krabbor.

Roskarlen
kan man träffa utmed norra ishavet och andra nordliga områdenskuster. Dess sydligaste förekomst finns emellertid kring våra egna kuster. Vanligen håller roskarlen till på stenig, grusig eller klippig strand. När den söker föda, har den för vana att med den korta, kraftiga näbben vända på stenar för att finna undangömda insekter.

Utseende: Svart, vitt och brunt brokig vadare med ganska kort konisk näbb.
Längd: 23 – 24 cm.
Vikt: 76 – 150 g.
Föda: Små marina djur (snäckor, maskar, musslor och kräftdjur).

Gråsälar

Sälstammen
är numera tyvärr bara en spillra av vad den varit. Miljögifter, sjukdomar och jakt har stadigt minskat antalet sälar under 1900-talet. Mänsklig aktivitet i närheten av omtyckta uppehållsplatser har också på olika sätt påverkat sälarna. Den typiska skärgårdsarten gråsäl har minskat kraftigt under 1900-talet. Under de senaste decennierna har gråsälsbeståndet ökat i Bottniska viken, medan utvecklingen i södra Östersjön varit betydligt svagare. En förklaring kan vara en hög dödlighet bland ungarna. I Estland, där huvuddelen av föryngringen av gråsäl i södra och mellersta Östersjön ägt rum de senaste åren, har ett stort antal årsungar fastnat i fiskeredskap. Antalet gråsälar i Gryt – S:t Anna vid räkningarna i maj/juni 2002 blev 330 Individer.

Livet i det bräckta havet

Skärgårdens vatten är bräckt, en blandning av söt och saltvatten. Östersjöns
vatten är så uppblandat med sötvatten från de 250 älvar som flyger ut i den att salthalten i stora delar av detta innanhav är mindre än 0,8 procent. Av alla växter och djur, lever dom flesta i den grunda delen där solljuset når botten.

I den grunda området lever blåstång, kransalger och ålgräs.
I tångskogarna frodas smådjur och fiskyngel. Det är få arter som kan leva i en så ovanlig miljö som bräckt vatten. Det finns därför bara ca 80 olika större arter i östersjön.

Några arter som finns i östersjön: Östersjömussla, Gös, Abborre, Piggvar, Skrubbskädda, Ullsleke, Havsstenhinna, Gädda, Storspigg, Nejonöga, Ålnate, Skäggalg, Strömming, Tångsnälla, Öring, Svart smörbult, Tobis, Rötsimpa, Kräkel, Mossdjur, Lax, Havstulpan och Blåmusslan är några av alla arter som finns.

Insekter

Apollofjärilen är vår största dagfjäril.
Man träffar lättast på den längs ostkusten. Man kan se den flyga under tiden juni-juli i Gryt Fyrudden. Den är mycket sällsynt i landet. Glidflyger omväxlande med mer fladdrande flykt. Besöker gärna blommande tistlar. Vingbredd: 62 – 92 mm. Läs mera här.

Hedpärlemorfjäril är missgynnad och flygare sällsynt och lokalt, framför
allt längs med kusten. Förekommer i hagmarker och magrare gräsmarker/hällmarker. Den är mycket lik den Skogspärlemorfjärilen men skiljs bäst på undersidan där det finns tre fält med brun skuggning som saknas hos skogspärlemorfjäril.
Flygtid: juli – augusti.
Vingbredd: 41 – 57mm.

Hagtornsfjärilen
är en stor fjäril som flyger sällsynt men lokalt allmännare vissa år. Flyger i buskrika hagmarker och på hyggen. Honan lägger de gula, kägelformade äggen på hagtorn, slån, plommon eller äppelträd.
Flygtid: juni – juli.
Vingbredd: 56 – 67 mm. Läs mera här.

Främmande arter i svenska hav

Införsel av främmande arter kan få stora konsekvenser för både naturen och ekonomin. För den som vill veta mer
om främmande arter i våra hav är det viktigt att få fakta om hur främmande arter kan komma hit, vilka arter som redan finns här och vilka effekter det har fått eller kan få om ”nya” arter blir kvar.

Ni kan läs mera på Främmande arter i Svenska havs webbsida.

Fåglar
Havsörn, roskarl, silltrut, skräntärna och berguv är några av de fåglar som anses vara mest skyddsvärda i skärgården. Exempel på värdefulla kustfågelmiljöer är mindre skär, sk. fågelskär, i yttersta havsbandet och grunda laguner och fjärdar. Längs Östgötakusten finns även flera värdefulla sträcklokaler. Här kan ekudden vid Kvädö och Häradskär nämnas.

Havsörnen
har börjat återhämta sig från bottennivåerna under 1960-70-talen. Detta är ett resultat av aktiva naturvårdsåtgärder som utfodring m m, samt sjunkande halter av miljögifter i Östersjön.
Detta har medfört att fortplantningsförmågan idag är i det närmaste normal. Numera finns havsörnen som häckfågel längs i stort sett hela kuststräckan.

Utseende: Breda ”rektangulära” vingar, huvudet har en kraftig näbb och en kort kilformad stjärt. Äldre fåglarna har en vit stjärt och gulvit näbb, de unga har en brun stjärt och mörk näbb.

Längd: 68 – 102 cm
Vikt: 4 – 7 kg.
Vingspännvidd: 2,4 m.
Föda: Fisk, kadaver och sjöfågel.

Ejdern

är kustens vanligaste andfågel, dock ses den sällen numera vis Ostkusten. Tordmulor och grisslor hör också hemma där liksom den storvuxna skräntärnan. Många fåglar är mer jämnt spridda utmed länets kuster. Dit hör bl a vigg, svärta, silvertärna och strandskata.Ejderhannen kallas för gudingen och honan kallas för ådan. Det är inte många fågelarter som har begåvats med olika namn på könen.

Utseende: Vår största and. Karakteristiskt, stor huvud ochlångdraget med kort hals. Flyger med snabba, men tunga vingslag.
Längd: 58 – 65 cm.
Vikt: 1,2 – 2,6 kg.
Föda: Blåmusslor och krabbor.

Roskarlen
kan man träffa utmed norra ishavet och andra nordliga områdenskuster. Dess sydligaste förekomst finns emellertid kring våra egna kuster. Vanligen håller roskarlen till på stenig, grusig eller klippig strand. När den söker föda, har den för vana att med den korta, kraftiga näbben vända på stenar för att finna undangömda insekter.Utseende: Svart, vitt och brunt brokig vadare med ganska kort konisk näbb.
Längd: 23 – 24 cm.
Vikt: 76 – 150 g.
Föda: Små marina djur (snäckor, maskar, musslor och kräftdjur).

Gråsälar

Sälstammen
är numera tyvärr bara en spillra av vad den varit. Miljögifter, sjukdomar och jakt har stadigt minskat antalet sälar under 1900-talet. Mänsklig aktivitet i närheten av omtyckta uppehållsplatser har också på olika sätt påverkat sälarna. Den typiska skärgårdsarten gråsäl har minskat kraftigt under 1900-talet. Under de senaste decennierna har gråsälsbeståndet ökat i Bottniska viken, medan utvecklingen i södra Östersjön varit betydligt svagare. En förklaring kan vara en hög dödlighet bland ungarna. I Estland, där huvuddelen av föryngringen av gråsäl i södra och mellersta Östersjön ägt rum de senaste åren, har ett stort antal årsungar fastnat i fiskeredskap. Antalet gråsälar i Gryt – S:t Anna vid räkningarna i maj/juni 2002 blev 330 Individer.

Livet i det bräckta havet

Skärgårdens vatten är bräckt, en blandning av söt och saltvatten. Östersjöns
vatten är så uppblandat med sötvatten från de 250 älvar som flyger ut i den att salthalten i stora delar av detta innanhav är mindre än 0,8 procent. Av alla växter och djur, lever dom flesta i den grunda delen där solljuset når botten.I den grunda området lever blåstång, kransalger och ålgräs.
I tångskogarna frodas smådjur och fiskyngel. Det är få arter som kan leva i en så ovanlig miljö som bräckt vatten. Det finns därför bara ca 80 olika större arter i östersjön.Några arter som finns i östersjön: Östersjömussla, Gös, Abborre, Piggvar, Skrubbskädda, Ullsleke, Havsstenhinna, Gädda, Storspigg, Nejonöga, Ålnate, Skäggalg, Strömming, Tångsnälla, Öring, Svart smörbult, Tobis, Rötsimpa, Kräkel, Mossdjur, Lax, Havstulpan och Blåmusslan är några av alla arter som finns.

Insekter

Apollofjärilen är vår största dagfjäril.
Man träffar lättast på den längs ostkusten. Man kan se den flyga under tiden juni-juli i Gryt Fyrudden. Den är mycket sällsynt i landet. Glidflyger omväxlande med mer fladdrande flykt. Besöker gärna blommande tistlar. Vingbredd: 62 – 92 mm. Läs mera här.Hedpärlemorfjäril är missgynnad och flygare sällsynt och lokalt, framför
allt längs med kusten. Förekommer i hagmarker och magrare gräsmarker/hällmarker. Den är mycket lik den Skogspärlemorfjärilen men skiljs bäst på undersidan där det finns tre fält med brun skuggning som saknas hos skogspärlemorfjäril.
Flygtid: juli – augusti.
Vingbredd: 41 – 57mm.

Hagtornsfjärilen
är en stor fjäril som flyger sällsynt men lokalt allmännare vissa år. Flyger i buskrika hagmarker och på hyggen. Honan lägger de gula, kägelformade äggen på hagtorn, slån, plommon eller äppelträd.
Flygtid: juni – juli.
Vingbredd: 56 – 67 mm. Läs mera här.

Främmande arter i svenska hav

Införsel av främmande arter kan få stora konsekvenser för både naturen och ekonomin. För den som vill veta merom främmande arter i våra hav är det viktigt att få fakta om hur främmande arter kan komma hit, vilka arter som redan finns här och vilka effekter det har fått eller kan få om ”nya” arter blir kvar.
Ni kan läs mera på Främmande arter i Svenska havs webbsida.

Sveriges nationalblomma är liten blåklocka, Campanula rotundifolia
Svenska folket har röstat fram Sveriges nationalblomma
Vid första omröstningen fanns tre favoriter, Linnea, Liten blåklocka och hästhov.
Senare vid finalen vann blåklockan.